Saturday, May 30, 2009

Musik och internet

Ibland kommer det programvara och tjänster som ändrar ens tillvaro.
För en massa år sedan kom Napster och helt plötsligt fanns det en möjlighet att hitta musik man inte trodde fanns längre. Det var fritt, gratis och ibland gick det riktigt snabbt (med den tidens mått mätt). Café (eller liknande tidning) skrev en krönika om att de på redaktionen hade hittat tillbaka till musiken de växte upp med på 80-talet.

Sen kom Metallica, stämde skiten ur dem, och det var slut på det roliga.

Efter Napsters "nedläggning" (fast de är en betaltjänst numera) dök andra klienter upp som dock inte var lika bra. Efter någon tid dök torrent-tjänster och klienter upp. Olika trackers fanns och svenska The Pirate Bay blev "störst". Bäst var dock OiNK's Pink Palace.
Där fanns allt, verkligen allt. Den senaste musiken i alla genrer och de där gamla obskyra B-sides vinylerna från nåt band som försvann under 70-talet. T.o.m. artister hade konton där och prisade förträffligheten i att kunna hitta den musik man inte kan köpa längre.
Tills en dag då polisen stormade lokalen där servrarna befann sig (något som bekant hände TPB med). Sen var OiNK borta och det var tomt på internet ett tag.

Sen dök det upp andra torrentsidor, vissa har iom TPB-domen också slagit igen men vissa lever kvar och det tackar jag för. De löser problemet med att musiken jag lyssnar på inte är direkt topplistemusik och hamnar i butikerna, CDON börjar dock hyfsa till sitt sortiment.
Idag köper jag skivor i nästan samma utsträckning som då jag var 16-17 och skivorna kostade 140kr och tom 110 om man köpte direkt via skivbolagens postorder. Tack vare internets hittar jag idag "ny" intressant musik som jag anser vara köpvärd och är det bra, ja då köps det. Jag köper dessutom de där lite dyrare varianterna för att få mer material, roligare förpackningar etc. Mervärde! Nine Inch Nails kan det där och har släppt senaste albumen utan skivbolag och i olika varianter, inkl. olika nedladdningsalternativ. När Mastodon släppte sitt senaste album köpte jag 470krs varianten med bonus-dvd och ett 3d-omslag.

Och helt plötsligt kom en tjänst till...
Spotify.

Streamande gratis musik, lagligt men med reklamavbrott. Jag var skeptisk.
Sen ökades sortimentet och jag har min "Napster-renässans" och hittar musiken jag lyssnade på i slutet av 80-talet och början på 90-talet som spelades på MTV och fanns som kopierade kassettband i bandaren. Faith No More har rullat på hela morgonen och jag lyssnar på Black Sabbath varje onsdag!
Vem köper musik nu då när det finns gratis och lagligt? Jag faktiskt. Liksom Vicky har nu även jag köpt Spotify Premium för bra saker är i slutändan värda att betala för så nu blir det mer musik och mindre reklam även om innehållet annars är samma för "gratislyssnarna".

Behöver jag säga att Metallica inte finns på Spotify? Jag slutade å andra sidan att lyssna på dem för länge sen...

No comments: