There are no r's in Blekinge

I detta land finns en herrans massa dialekter. I vissa delar av landet talar man på ett sätt där bokstaven R inte verkar finnas i alfabetet. Känner du vid dig? Säg högt och tydligt "Krukväxt".
Det var väl roligt :)

Att de som bor i Blekinge har svårt med denna bokstav i tal visste jag sen tidigare och jag visste även att här fanns många av de som anser att vissa raser är bättre än andra och skyller sina tillkortakommanden på utländska människor. Du vet de som anser sig bör vara de som bestämmer och ska styra i världen (eller åtminstone i detta landet) men likförbannat är outbildade white trash-individer som finns i små inskränkta hålor. De är lite roliga de där.

För vad händer egentligen om man korsar Blekinges avsaknad av R och dessa individer?

Detta:En dåligt sprayad swastika med texten "Hitle!" bredvid.

Detta mina vänner, detta är humor, och samtidigt beviset på att dessa individer aldrig kommer ta makten i detta land.

Vi går förbi denna skapelse två gånger om dagen och skrattar förnöjt varje gång (om vi inte är sena till bussen eller det regnar). Härom dagen blev det t.o.m. bättre. Hur då? Jo, dessa individer gillar inte punkare, eftersom punkare oftast är på den motsatta sidan av politisk idioti.
Se här! "Jack Punka svin" Även är saknas en viss bokstav.

Och hur kan vi nu tro att det är samma individer?

Självklart passade de på att dekorera vår "Hitle!"-vägg. Hurdå måhända?

Behold! "Sug kuk"och en dåligt sprejad swastika i lila.

Visst är de härliga...

Ur led är tiden - i Ronneby

Jag har klagat flertalet ggr på Ronneby och Blekinge men den här är väl lite speciell. Jag har gått och stört mig på detta under en längre tid. Tvättbokningen.

Ända sedan dag 1 i lägenheten här har tvättstugan upprört mig. Vid första bokningsförsöket såg det positivt ut. Bokningssystemet likande det i HBG, man för brickan över sensorn och sen trigga displayen och sedan styr man alternativen med knapparna på lådan. Simpelt.

Självklart! Dock inte i Ronneby. Första kvällen vid tvätstugan stod vi där och lådan lös rött. Fan tänkte vi, kassa brickor. Nåja, vi mailade bovärden på morgonen och fick svaret att brickorna var testade och visst skulle funka. Men ok, de skulle fixa nya brickor till nästa vecka.

Söndagen kom och vi anlände med våra gamla brickor. In i dörren, trodde vi. Lampjävlen vid dörrsensorn lös rött. Klockan var 22 och vi skulle inte komma in i lägenheten ens? Wtf! Turligt nog passade nyckeln och vi kom in i trappuppgången. I brevboxen låg nya brickor. Jaja, skönt.

Jag kilade ner och testade. Jajemen, man kom in i huset! Bort till tvättstugan och se på fan, in i det huset kom man med. Testade boxningsanordning. Det lös rött.

Förbannade jävla skitställe! Morgonen på jobbet påbörjades med att maila bovärden och svaret kom att "De fungerade i fredags, vi kanske kan träffas så kan vi visa hur bokningsssystemet fungerar". Lagom upprörd svarar jag att det får bli efter kl 17 då vi inte hinner ta oss till Kallinge innan dess. Svaret blir att "jag jobbar bara till kl 16." Förbannade kommunalare.

I Kallinge går vi raka vägen till tvättstugan. Se på fan. Skiten funkar. Kugghjulen börjar sakteligen röra sig i huvudet. Vi kollar möjliga bokningstider, sista slutar kl 20. Vi bokar tid mellan 17 och 20 till dagen efter. Klockan 20.00 går jag till tvättstugan för att undersöka bokningssystemet igen och se på fan. Det lyser rött, systemet är ej tillgängligt. Efter kl 20 kan man inte ens boka en tvättid. Sicket skitsystem.

Dagen efter skickar jag ett syrligt mail till bovärden angående bokningssystemet, dess tider samt den allmänna kompetensen bland de anställda hur saker funkar. Två månader senare har jag fortfarande inte fått svar.

Förra veckan så fick jag reda på att tiden i systmet inte heller funkar.

Till och med kollektivtrafiken vet att nåt inte stämmer med tiden i Blekinge.

Imorgon kommer ett inlägg och nazister och bokstaven "R". Stay tuned.

"Ska vi ta en bild i emo-pose?"

Mjo, så var frasen som yttrades av två av ca 30 emos som hade samlats utanför The Tivoli förra helgen. Härligt att de små liven är självmedvetna. Men det var inte det jag hade tänkt att skriva om idag, men det var väl en härlig start.

För ovanlighetens skull (ja just det) täntke jag skriva lite om jobbet. Jag ska inte klaga eller hylla eller nåt, bara yttra lite funderingar. Första funderingen: Tycker vårt Malmökontor att vi anställda är lata och tjocka som bara sitter på röven framför datorer hela dagarna? Nja, kanske inte de första två men den sista stämmer väl rätt bra in i arbetsbeskrivningen ändå :) . Tydligen får vi förutom vårt lilla hälsokonto årskort på Key Gym i närheten av vårt lundakontor. Väldigt trevligt, men hamnar man inte i Lund på tjänst så har man nog inte möjlighet att utnyttja det. För att fira köpte jag en påse chips.

På tal om tjänst och dylikt. Vår kursare Amanda håller på att bli en i gänget på Create Information och henns Create CV har skickats till Saab i Linköping. Uppenbarligen vill Saab ha 3-5 av oss från vårt kontor till något som jag inte än vet om än, men uppenbarligen skall uppdraget sträcka sig på 3 månader och påbörjas ungefär precis när vi blir klara i Ronneby.
Vi vill till Linköping. På Saab i Linköping gör man JAS. Det är coolt. Vår chef påpekade idag att vi bör uppdatera våra Create CVn med våra tjänsteuppgifter på UIQ. Har han planer för oss i Linköping? Det hoppas vi. Hade varit grymt najs! Dock får vi besked om ev. förlängning här nästa vecka. Vi får se vad som händer.

Med händer spelar man gitarr. Det har även min snart 10-åriga brorson Alexander börjat göra. Han fyller år på måndag och därför har jag och Vicky köpt ett gäng trevliga presenter till honom. En stämmapparat, ett paket D'addario-strängar och en strängvev. Hoppas det inspirerar till mer musciserande.

För övrigt försökte en myra äta upp vår ICA-kasse igår! The bastard!

Förbannade Blekinge. Förbannade ryssar.

Igår åkte jag till Blekinge, iom att det är söndag. Enligt plan skulle jag vara framme kl 22.15 i Ronneby. Ett tag såg det ut som om jag skulle ta mig till Ronneby väl i tid till 22.08-bussen till Kallinge, kvällens sista. Jo, det är lite så med trafiken i Blekinge. De är inte så bra på att matcha tider. Bussen från Kristianstad kommer fram 7 minuter efter sista bussen lokalt går någonstans. Visst är det bra timeat. Istället för att vänta 10 min och ta med de 5-10 som ska med bussen så åker den iväg med 2-3 passagerare. Smart.

Jag trodde som sagt att vi var på god väg att hinna, men i Karlshamn vill chaffisen röka lite och vi åker därifrån 2 senare än planerat och woah, se på fan. Vi anländer 22.09 i Ronneby. 6 minuter tidigt men ändå en minut försent. Att det sedan tar 25 min innan en taxi kommer gör väl det hela inte bättre.

Idag skulle Vicky åka hit efter sin tenta, dock var tåget sent till Lund så det var osäkert ifall det skulle hinna köra ifatt tiden så att det kom i tid till Tågbussarna. Här kommer det bästa. Tågbussarna svarade att de inte visste ifall de kunde vänta in. Nej, nej, för guds skull. Vänta inte in tåget med de som ska åka vidare med bussarna. Då hade ni ju fått resenärer och fått in biljettpengar och det hade ju inte gått för sig. Turligt nog väntade de in.

För övrigt så anländer bussen från Ronneby till Kristianstad en minut efter tåget till Helsingborg går från Kristianstad. Smart Blekinge. Massa poäng till er.

För övrigt är jag sur på ryssar idag. De har petat i mitt arbetsmaterial och gjort allt en massa sämre. Nu måste jag spendera ett par timmar imorgon med att korrigera skiten. Dumma ryssar.

Att skada ett barn.

Idag blir det ett inlägg fyllt med hat och avsky och tyvärr utan någon bild på skitungen.

Dagen var lite seg men fylld av arbete. Jag höll mig sysselsatt ända tills det var dags att gå hem och då har jag massa kvar att göra på måndag. För omväxlings skull så var vi tre som avlägsnade oss från detta hörn som kallas Blekinge iom att Sandra från vårt Malmökontor hamnat i Ronneby med.

Efter en långsam och seg bussresa var i framme i Kristianstad där tåg i riktning mot Malmö stegs på. Vi satte oss vid en gubbe i det halvfulla tåget och så här i efterhand skulle vi valt en vagn längre upp i tåget.

Tre quad-platser bakom oss upptog nämligen av en kvinna i 35-årsåldern och 8(!) barn i åldrarna 4-7. De började rätt snart att leva fan. Barnen sprang runt, tog tidningar som de rullade ihop och skrek på varandra med. Det tar en timme till Lund och vi var trötta på dem redan i Vinslöv...

Vad de skrek, det vet jag inte för jag förstod inte språket. En av ungarna började direkt att böla vilket sedan han skulle ta igen med genom att vara den första 4-åring jag har velat slå ihjäl, en bedrift i sig. Denne jävla snorunge levde fan, slog på de andra barnen, sprang fram och tillbaka genom hela kupén utan att bry sig om övriga människor. Kvinnan han reste med brydde sig inte ett piss, inte ens då 5 barn står och gallskrek på varandra.

Vid ett tillfälle som ungen sprang förbi så halvkastade han sig in i min sida med en armbåge. Jag ville verkligen nita snorungen. Sen kom vi till Eslöv.

Här beslöt sig snorungen att klättra upp på armstöden vid Sandras plats. Han ställde sig upp utan att hålla händerna. Jag kollade på klockan, och tåget skulle inte gå förrens om 2 minuter. Fan. Jag hade velat se snorungen stå där när tåget körde. Han hade antagligen tappat balansen och kört huvet rakt ner i golvet. Det hade blodat och gjort ont, och jag hade skrattat som tusan. Det hade jag förtjänat. Sandra nickade då hon förstod vad jag och Vicky väntade på.

Grabben hoppade plötsligt ner. Fan! Tiden gick och han klättrade upp igen. Jag drog fram min telefon och satte igång kamera. Fokus sattes och tiden gick. Det blåstes i 30-sekunderspipan och jag väntade spänt.

Sen hoppade snorungen ner. För att förtsätta att springa runt och störa folk. När vi till slut skulle kliva av så tog jag ner min väska och ställde mig i gången. Ungen kom springande och jag stod still. Han kom inte förbi. Efter lite knuffande så gick jag eftersom tåget stannade till. Ungen kom förbi och jag röt ljudligt till "Verdamte schnorkindt!".

Jag hade hoppats att barnets dag hade involverat ramlande och blod. Och att jag hade fått en bild på det. Det hade jag förtjänat.

Our happiest days slowly turned into dust.

Idag har det varit sådär lagom intressant på jobbet. Dagen har lunkat på och till slut var den över. Vi fick in kommentarer på två (av ca 125) testfall vi skapat och det ena var fullt av "Ni har gjort fel"-röd text. Självklart var det inte vi som hade gjort fel utan personen som hade kollat på det vilket jag svarade och hänvisade till det dokument som styrkte min rätthet. Vi får se vad det blir för svar på det imorgon.
Nu ser man på Two And A Half Men. Skitbra serie. Låg banne mig dubbelvikt mellan 21 och 22 igår. Ni som inte har sett på denna sköna serie, se den nu!!! Charlie Sheen är skitbra.

Snart är det imorgon vilket innebär att åka hem till Helsingborg igen. Det kommer ju vara grymt skönt. Så vitt jag vet är det mest softande och assisterande i Vickys pluggande som kommer ske vilket känns helt ok. Kanske blir det lite webbutvecklande av Man & Chics hemsida som idagsläget suger getpung.
Helgen efter det blir det roligt så det räcker och blir över. Då ska vi ha H.A.X.O.R.-träff där något monumentalt och stort kommer ske. Något som aldrig hänt förut i Deathgames historia. Denna idé har funderats på ett tag och de som blivit introducerade för den har alla reagerat otroligt positivt. Det är väl dags att än en gång visa alla vilka som är Deathgame Superstars och var skåpet skall stå. Lyckas vi med detta så finns det nog inte mycket vi inte klarar av och nej, det handlar inte om Rydeman och Birgers Magasin.

Dagens musiktips:
Poison The Well - Versions

Verkar dagens blogtitel skum? Näedå.

Gårdagens bravader

Gårdagen gick till viss mån i ogillandets tecken. Först och främst hatar jag iTunes. Detta klumpiga vidunder som har krävt ensamrätten på min stackars lilla iPod Shuffle. Min dator är inte den snabbaste i världen, men den hanterar flertalet tunga och kraftkrävande applikationer. Sen har vi iTunes...
Jag vet inte riktigt vad det är, men så fort iTunes är igång säckar min dator ta mig fan nästan helt ihop. Allt blir übermegasegt och att hantera iTunes i sig ska man väl nästan inte ens prata om. Jag är fullt medveten att mina USB 1.1 kontaker inte kan föra över musik till iPoden alldeles för snabbt, men det kan jag acceptera, det är inte mycket jag kan göra åt det. Igår skulle en enklare "hantering" av musik göras. Eftersom jag är lite lagom musiknördig och ser mina mp3-filer och dess spelande (via Winamp) som en ren förlängning av den gamla CD-spelaren, dvs ett album skall lyssnas på rakt igenom för att musiken skall komma till sin fulla genomtänkta rätt, så har jag en ruskigt bra sortering av alla mappar och filer. Filer är namngivna på ett standardiserat sätt och ID3-taggar skall vara så korrekta som möjligt. Jag har rätt bra koll på min musik.

iTunes gillar inte sådana som jag. På något sätt känns det som iTunes är till för folk som endast lyssnar på mainstream & singlar de köpt via deras butik (eller nåt sånt iaf) eller vill att deras soundtrack skall vara något slumpmässigt blandband av jag vet inte vad. Nej, jag vill inte fylla min iPod med random låtar från mitt rätt stora musikbibliotek. Nej, jag vill inte att det autmatiskt skall hämtas bildmaterial till min musik varje gång jag lägger till ett nytt album.
Vad vill jag? Jag vill kunna lägga till flera undermappar från samma mapp samtidigt i biblioteket. Jag vill att kunna markera flera filer i biblioteket (som jag flyttat på/döpt om), och uppdatera dess position till en mapp samtidigt. Jag vill kunna göra en "uppdatera information" på flera filer samtidigt så alla ID3-taggar uppdateras på en gång.

Nu tänker säkert folk att "Men hallå! Så kan man inte alls göra i Winamp!". Näe, allt går förvisso inte att göra samtidigt i Winamp, men som tidigare nämnts så har jag en grym koll på mina filnamn, mappar och dyl. Winamp har en funktion som heter "Sort by path and filename". Den är skitbra.

Har du laddat ner något från teh Intarnets och personen som på ett eller annat sätt placerat filerna där har gjort ett skitjobb med ID3ande men ripp-programmet har lyckats med att numrera filerna så går allt att lösa enkelt och snabbt i Winamp. "Sort by path and filename" och sedan ett snabbt ID3-fixande löser det mesta och sedan kanske man vågar låta iTunes få titta på filerna. Hade du dragit in nyss nämnda och nerladdade filer från internet direkt in i iTunes hade du haft ett helvete att få ordning på dem. Sa jag förresten att iTunes var stort och segt? Det tål att upprepas.

Nu var det ju inte iTunes jag först hade tänkt klaga på, men jag är bra på att klaga så jag kan ju lika gärna fortsätta lite till...
Blekinge.

Igår var det som bekant söndag och på söndagar åker vi till Ronneby. Ute i god tid tog vi oss till Knutpunkten och klev på tåget mot Kristianstad, och det var jättefullt. Så vi klev av, och tog det lite senare tåget. Väl framme i Kristianstad hoppade vi på en tågbuss och färden mot Ronneby fortsatte. Efter dryga 30 minuter drog en ambulans förbi oss. "Fan, säkert en olycka nånstans framför oss." tänkte jag och hoppades på att det iaf inte var på stora vägen. Färden fortsatte och tankarna om ambulansen försvann sakta men säkert till vi tittade på klockan och tänkte "Vad bra, framme om 20 minuter". Då saktar bussen in...

Blinkande lampor och en hyfsat lång kö framför oss. Könsord. Efter att han snabbt försökt att via WAP ta reda på något om det hela ringde jag Stefan som var på väg till Karins bostad. Väl där ringde han upp och efter lite letande på Polisens hemsida hittade han en snutt om en olycka vid Bräkne-Hobys södra infart, men den var daterad till kl 14. Wtf. Efter ca 20 minuter kom vi iväg och var på plats i Ronneby kl 20.20, 18 minuter sena. och därmed missat vår buss med 12 minuter. Nästa buss gick... 48 minuter senare. Härligt. Tjusigt.

Vi köpte oss en korv och ett äpple och ställde oss att vänta på den då vi var inte så sugna på att spendera 140kr på en taxi. Till slut kom bussen, fast åt "fel håll". Ut klev en full snubbe och hans nästan lika onyktra flickvän. Härligt med packade människor på en söndagkväll. Vi konfirmerade busstiderna med chaffisen och klev på för en runda kring Ronneby. Bussen åkte och utanför Pressbyrån stod det fulla paret mitt i gatan och hejdade bussen. De fulla jävlarna hade tappat en plånbok någonstans och killen fick snabbt gå på och leta efter den på snyggt fyllemanér. Ingenting hittades och fyllot snubblade av bussen.
När vi åkt runt halva Ronneby var vi tillbaka vid resecentrum och så på fan, där stod de igen och letade fortfarande efter sin plånbok. Åter igen klevs det på bussen och letades, även denna gång utan resultat.

Till slut åkte bussen och mycket senare än vanligt var vi framme i Kallinge.
Jag hatar nog Blekinge. Idag regnade det på mig med.

Öljakt och hål i kroppen. Part Deux.

Då fortsätter vi. Öljakten är över med blandade resultat.
Bra: All öl. Mat på MAX.
Inte bra: Jag glömde min keps på MAX.

Följande öl inhandlades:

Anchor Brewing C:o Liberty Ale
Einbecker Mai-Ur-BockSlottskällans Belgo DubbelNils Oscar PilsNils Oscar Kalaspåsköl
Jämtlands Påsköl

Sådär. Det var en brokig men god skara av ölnördigheter. En öl som jag indirekt köpt är Indianvikens Pale Ale från Nynäshamns Ångbryggeri. jag fick köpa tre falskor av min gode vän Patrik igår och sitter och smuttar på en just nu. Den ser ut såhär som på bilden här bredvid.
Det ser vär härligt ut.

Nu åter till den andra delen igen. Hål i kroppen.

Vad händer när det plockas bort något inre organ från ens kropp. Vad blir det av det hålrum som måste skapas? Finns det någon som flyttar om andra organ och drar lite i dem för att fylla ut? Om man tar bort en lunga, ett rätt stort organ, då måste det bli ett attans stort hålrum under revbenen. Även om Stefans teori om att det flyttade in Mexikaner är faschinerande och exotisk är den kanske inte så trolig. Snälla, någon kunnig (eller Mattias) kanske kan svaret.

Öljakt och hål i kroppen.

Dagens skumma titel!
Det som kanske märkts först här är väl inte detta inlägg, utan att det finns en header i bildform där ovanför. Med mig. Och en tröja från Global Domination.

Först: Öljakt.
Jag ska snart ge mig ut på Öljakt™ med Stefan och Nils. Det blir en resa som nu ser ut att gå till Stattena och Väla för att leta Svenska och utrikiska godsaker. Avgång inom 15 minuter!

Sen: Hål i kroppen.
Inte piercings eller dylikt men det hålrum i kroppen. Jag och Vicky kom via låneomplacering och grillade fläskkotletter in på min kära moster som förra året blev diagnistierad med livmodercancer och fick således operar bort livmodern. Turligt nog som vi sa hade hon inte någon användning för den vid 70 års ålder, men ändå.

Då kom tanken: Blir det inte typ ett hål kvar i kroppen där sakerna var?

Fan, nu hinner jag inte skriva mer, måste gå nu.

Mer sen!!!

Nytta

Idag har jag funderat lite på nytta. Det här med att bidra med något till någons nytta, till det stora hela.
Under eftermiddagen hade jag en konversation med en person från en annan avdelning på UIQ. Självklart kan jag inte ge några detaljer om detta då det skulle bryta konfidentialitetskontraktet som jag skrev på men jag kan nog i grova drag försöka illustrera min poäng. Allmänna baskunskaper är iaf, att som de flesta i min omgivning vet, jag är konsult, på uppdrag hos UIQ och jag konsultar som Test Engineer. Det räcker med "detaljinfo".

Härom dagen stötte jag på något som jag ansåg vara konstigt, kanske t.o.m. fel. Jag kontaktade min projektansvarige som efter lite funderande höll med mig men rådde mig att snacka med en annan person mer insatt i detta jag funderade på. Efter en konversation med honom förstod även han att jag tyckte det verkade konstigt och var inte sen att hålla med om mitt antagande om det hela. Jag blev hänvisad till en person på en annan avdelning som sysslat ännu mer med detta.

Idag dök han iaf upp vid min arbetsplats och vi hade en diskussion i ca en kvart samtidigt som vi pekade i dokument och annat. Vi kom överrens om att jag inte var helt fel ute i mina antagande och logiska resonemang och han skulle föra det hela vidare ett steg uppåt i ledet.

Detta kan i slutändan om kanske nåt år eller så leda till att folk använder sina mobiltelefoner på ett annat sätt, kanske lite bättre sätt, än vad de hade gjort om inte just jag hade suttit där jag gör och gjort det jag gjort. Har jag nu gjort någon nytta?

Tja, det har jag nog. Har världen blivit bättre eller kommer den bli det? Kanske det.

På ett sätt har jag garanterat gjort nytta. Jag har bidragit till Statens skattekista. Det är ju nyttigt, eller hur? Då får vi ju nya väg-gupp, folk med socialbidrag kan fortfarande få socialbidrag, och klaga på att de inte får tillräckligt med pengar. Alkisarna på Söder i Helsingborg kan forsätta att hänga utanför bolaget och staten har råd att fortsätta vara världens per capita mest bidragsgivande land trots vår egen statsskuld. Woohoo!!!

Nu lät jag väl inte för bitter? Jag ä int bitter.

Något jag länge funderat på och även diskuterat med andra är... individuell beskattning!
Oj vad det lät mer radikalt i bold.

Tanken går lite som följande:
En gång om året, kanske i samband med deklaration, dimper ett formulär ner i brevlådan hos var och varannan skattebetalande medborgare. I detta formulär finns det en massa rutor att kryssa och fylla i där man kan i procent ange hur mycket av sin "disponibla skatt" man vill betala till kommun, stat och landstings olika skattefinansierade objekt.
Det som jag kallar disponibel skatt är den skatt som blir över efter grundläggande administrativa kostnader för kommun, landsting och stat samt ett grundprocentavdrag för vård, skola, renhållning, statsnytta (poliser och sånt). Dvs, sådant som är absolut nödvändigt minimum för att landet skall fungera.

Självklart kostar sådana bas-saker en massa så i slutändan kanske det inte blir så himlans mycket pengar att bestämma om men ponera att du har 10000 i eget disponibelt belopp per år vad hade du gjort med pengarna? Hade du placerat det där du kände att gjorde nytta?

Jag hade nog satsat på följande:
Utbildning - Bara en en sak att svenska ungdomar idag inte ens kan skriva en text utan Words rättstavningsprogram skrämmer mig. Att det dessutom finns ungdomar som blir upprörda då man påpekar detta är nog ännu värre. Mer pengar till skolan för annars går det åt helvete med detta land.
Landsting - Utan landstinget har vi ingen allmän vård vilket suger. Sossarna körde visst vården åt helvete, t.o.m. så att vissa sjukhus fick partier skapade till valet för att reda ut skiten. Hoppas det går bättre med denna regering.
Polis - Ordning och reda behövs i detta land.
Brandkår - Självklart!
Infrastruktur - Vägar, sjöfart, järnväg, flyg, it. Allt måste funka, bra. Nej till hål i vägarna!

Sådär. Vad hade du nu lagt dina pengar på? Vad anser du gör nytta?

En nästan vanlig onsdag...

Idag var det onsdag. Eller tekniskt sett är det fortfarande onsdag, men dagar tar slut då jobbet slutar. Sen är det någon form av magisk period tills nästa dag börjar, då man slipper arbeta.

Dagen har väl gått som vanligt, veckomöte kl 10 med rolig info om att projektet flyttats ca 2 veckor framåt i tiden. Sen har man suttit med testfall hela dagen. Höjdpunkten var nog min Simpsons-referens i ett testfall. Har känt mig tvungen ända sen jag såg den grymt schyssta Kiss-referensen i en av UIQs Powerpoints för mässor.

Efter veckomötet hände en kul grej. Sandra från vårt Malmökontor satt 3 meter ifrån oss när vi kom ner till våra platser. Vi trodde hon skulle dyka upp här i Juni vilket även hon gjorde, men tji fick hon. Nu är även hon bitter i Ronneby.

Nu hade jag ju planerat att göra min stora post om Nazister och dylikt, se mitt första, eller andra inlägg här, men det är hockey på TV. Det står 2-2. Heja Sverige!

Just det, skaffade Twitter idag och skrev mitt första inlägg via min mobils webbläsare. Så otroligt nördigt. Vad har hänt med mig, jag var ju en bra nörd förut...

Nu ska det försökas laga lite middag ifall köttet har tinat... OH 3-2 Sverige!!! Woohoo!!!!

Näe, nu tar TVn prio....

Klar.

Nu har vi kollat igenom vår rapport en "sista" gång. Imorgon bitti skickas den till examinator. Hooray.

En tisdag som konsult.

Prerequirement: Consultant is awake, has showered and is dressed and transported to Ronneby.

Runt 8-hugget dras identifikationskortet upp mot dörrens kodlås, gubben blir grön och man kliver in. Efter två jobbiga trappor är man på våning 4. Våningen är lite halvmörk, antagligen för att Göran inte tänt lamporna. Alla vet ju att det är hans uppgift.
Låser upp datorn och kollar mail och interna forumen för att se vilka som är borta för dagen och vem som vill sälja en bil och haklappar. Kollar därefter om det kommit nån ny version av inhouse-emulatorn. Oftast verkar det som det kommit nåt till nån plattform. Johan dyker upp vid vår lilla "kontors-ö" och slår sig ner och 08.02 dyker Daniel upp som vanligt. Alla är trötta.

De som ska dra hem nya versioner gör det och börjar samtidigt dra igång alla program och dokument som behövs för att fortsätta arbetet under dagen. Jag drar hem en ny och en gammal version. Kollar i vårt defekthanteringssystem ifall det hänt något med "mina" defekter. Vi startar upp vår chatt för intern kommunikation och initierar den dagliga gemensamma "möteskonversationen". Efter ca kvarten kommer standardfrågan "Frukost?".
Svaret blir oftast "Ja!" eller "Snart, jag ska bara [nåt konsultigt]". Idag bliv det jag som svarade med "Snart..."-alternativet. Efter godtycklig tidsrymd tar man sin kaffekopp och beger sig två våningar upp till fikarummet. Idag plockar jag med mig några av de tomma Lokaburkar jag samlat på mig från dagarna innan. Äntligen frukost, men ack, matlådan glömdes kvar i väskan. Den får hämtas sen. Till frukost blir det två frallor med ost och skinka och en kopp kaffe samt en tekniktidning som lektyr. En frukt får följa med ner till våningen.

Frukosten brukar avklaras på ca kvarten beroende på folkmängd i lokalen. Runt 8.40 är vi nere på våning 4 och återupptar arbetet. IM-programmet går varmt och har runt 6-7 konversationer igång konstant med projektledare, gruppmedlemmar och kontaktpersoner från andra avdelningar. Mailen blinkar till ibland och noterar om ytterligare ett massutskick till utvecklarna som jag inte behöver läsa då jag konsultar som Test Engineer.

Ca 30 minuter senare lägger nätverket av och myriader av frusterade konsulter reser sig upp för att hämta kaffe. Jag, Daniel och Vicky spelar en runda biljard, något som vi annars brukar köra runt 15-hugget. Biljard är kul, men man är så förbannat ojämn i det. Snygga slag varvas med rena skitträffar. Jag hatar den helgula bollen.


Efter ca 20 minuter har halva nätverket återhämtat sig och man kan återgå till arbetet. iPoden är igång och jag inser åter igen att "Every Red Heart Shines Toward the Red Sun" med Red Sparowes är en brilliant skiva och funkar skitbra att arbeta till.
Det kommer ett mail från Creates Karlskronakontor om nåt evenemang den 1/6. En fredag. Det blir nej till det, man vill ju hem till Helsingborg. Klockan 11.40 kommer nästa standardiserade utrop i den gemensamma chatten: "Snart lunch!" och 5 minuter senare beger vi oss åter igen upp till våning 6 för att denna gång slåss om de 8 microvågsungnarna.

Efter ett par minuter pingar flertalet maskiner och maten är varm. Det blir en flaska vatten till maten och en frukt till efterrätt. Efter ätandet kilar Daniel ner till läskomaten på 3:an och köper Fanta. Han passar även på att hytta med näven åt automaten som har slut på Cola.

En halvtimme efter matstart är man på plats igen framför datorn. Hämtar en kopp kaffe. Försöker jaga tag i folk från diverse olika avdelningar som kanske har svar på mina frågor och efter dryga timmen blir jag hänvisad till en på interaktionsavdelningen som kan svara på mina frågor för ett testfall. Jag kilar med bestämda steg ned till våning tre men ack! Interaktionsdesignern var inte där intranetethade placerat honom. Bara att gå upp igen och fortsätta med nästa grej. Arbetet fortskrider...

Efter ett tag är det dags att lyssna på Red Sparowes igen och jag lägger i "Shuffle" på iPoden och försöker hitta dit. iPoden hävdar dock att jag ska lyssna på "Terrorize, Brutalize, Sodimize" med Vomitory istället. Drar igenom albumet men sen får iPoden ge sig och det blir på nytt instrumental musik om Maos konstiga idéer i kommunistkina.

Äntligen klar med en större del av delprojektet och jag och Vicky ger oss gemensamt i kast med den största delen av detta delprojekt. Ska bli intressant att se vad som sägs på projektets veckomöte imorgon. Tror vi ligger helt OK enligt tidsplan iaf.

Klockan börjar närma sig 16.15 och Daniel och Johan med flertalet andra runt omkring börjar förbereda sig för dagens hemgång och rapporterar snabbt in tiderna för dagen. Jag och Vicky sitter dock kvar och fortsätter arbeta på... Jörgen dyker upp och ställer frågor om ett gäng test vi genomförde för dryga månaden sen och vi svarar och assisterar så gott vi kan.

Plötsligt är klockan runt 17 och jag rapporterar in tiderna till alla de ställen som ska ha det. Som konsult rapporterar jag till tre olika ställen för detta uppdraget, alla med sina olika koder och varianter. Innan klockan slår 17.30 har jag äntligen loggat ut och lämnat lokalerna på Soft Center och beger sig mot bussen...
Ännu en arbetsdag i Ronneby till ända.

Ronneby - Part 1

Eftersom denne konsults nuvarande uppdrag är i Ronneby på UIQ kommer det självklart att skrivas om detta fenomen. Jag hade planerat att dra igång starkt och gå från Ronneby till Nazister till Ikonografi och layout till white trash och det svenska språket. Men det kan komma lite senare. n viss illstrativ bild behövs till det hela, men den som väntar på nåt gott... får äta digitala kakor istället.

Ronneby är en liten stad. Så liten att den förort som jag nu sitter i, Kallinge, är nästintill lika stor som Ronneby själv. Dessutom har det ett Konsum, ett militär-regement och en flygplats med dagliga avgångar till den kungliga hufvudstaden. Sen finns ett "ghetto" på ungefär 11 + 8 hus, där det är lugnt och stilla och det inte finns skräp och hundbajs överallt.

I Ronneby finns det inte så mycket att göra för de som jobbar 8-9 timmar om dagen. Man åker tillbaka till sin lilla lägenhet lagar mat och sen är allt stängt. Förutom Statoil-macken och kanske kiosken vid den begagnade-bil-affären.

Uppenbarligen finns det inte alls mycket att göra här även för kidzen. De verkar roa sig med att klättra på diverse trafikskylt-tllbehör. Se bara på bilden här ovan. Så roar man sig. jag borde tagit kort på hans förvånade homiez som stod bredvid och gapade åt att jag faktiskt tog en bild när jag åkte förbi i Buss 204 mot Kallinge. Jag tror de blev upprörda att jag inte tog kort på dem eftersom de slog till bussen. De insåg säkert att deras polare skulle bli internet-kändis då den dryge konsulten fotade honom. "Wow, jag vill också vara den klättrande snubben med röd tröja och gula skor."

Näe.

Mer om saker man inte har tid eller ork att göra i Ronneby efer jobbet, och kanske lite om de där "Nazisterna jaah."

Näe.

Mmm, precis. Näe.

Eftersom dagens coola och hippa ungdomar har bloggar hit och Flickr dit och det ena med det tredje känns det som ett lagom bra påfund att själv kanske syssla med nåt sånt. Ett steg i taget i alla fall. Detta är min blogg.

Eller, tja, min nya blogg kanske jag skall påvisa. Jag hade nog min första blogg innan du ens visste vad en var. Tror det var så sent som hösten 2002 eller 2003 som min första blogg såg dagens ljus.
Modblog var platsen och var ett av de första i sitt slag med möjlighet för användaren att redan då styra och ställa lite som den ville med grafik, layout och senare även XML. Riktigt häftigt.

Sen nån gång under 2006 sket det sig om jag inte har fel. Hårdvaruproblem, ökade kostnader och minskade intäkter gjorde att först Mike "iMike" Pacific hoppade av och senare förde David Gorman skeppet i hamn. Då hade jag inte gjort ett ordentligt inlägg på över ett år. Good times, good times.

Vad kommer finnas här i framtiden? Jo, antagligen en massa klagande och dylikt, jag är ju trots allt rätt bra på sådant. Även lite reflektioner och skit från arbetslivet och sånt antar jag. Vi får väl se antar jag. Lite bilder kommer dyka upp med.

Namnet på bloggen? Det som vet vet, de andra får ge sig till tåls.