Strukturerat leverne

Mattias skrev för dryga månaden sen om nanouppgifter, "extremt små sessioner av effektivt arbete". Nanouppgifter kan även användas för minska stress, förvirring och även tidsåtgång vid större uppgifter.

Det jag mer konkret vill lyfta fram är de där 20 sekunderna extra det tar att göra något som just vid ögonblicket känns jättejobbigt men ifall gjort bara gör att allt flyter på som det ska. Mycket handlar om att skapa ordning och kontinuitet i ett lagom kaotiskt samhälle och principen är jättegammal. Var sak har sin plats.

Imorse stod jag vid bussen från Kallinge och tog som vanligt fram min plånbok, ty det är vad jag har beslutat vara förvaringsplatsen för mitt busskort. Kortet var ej där. Lagom uppskrämd gjorde jag en snabb query genom gårdagens eventdatabas som innehöll plånbok och busskort. Resultatet kom mycket snabbt till mig:
"Du orkade inte ta fram plånboken igår då du klev på bussen efter Maxi-handlandet så du stoppade busskortet i jackans innerficka."

Bra jobbat hjärnan! Dessvärre kan inte alla skriva så bra BQL-kod (Brain Query Language, otroligt egenpåhittat) utan många ränner runt med första tankarna "Här borde den vara! Argh! Den är inte här!"

Denna nanouppgift är egentligen tvådelad.
1. För var sak som du har en kontinuerlig användning för, t.ex. nycklar, mobiltelefon, busskort, besluta om dess "hemmaplats", en ev. sekundära plats kan utses osv. Så länge du medvetet har tagit beslutet om platsen.
Denna plats ska vara given och logisk. Hemma har jag nycklarna primärt vid dörren, sekundärt vid datorn, tertriärt i ryggsäcken. Är jag ute och reser har jag primärt nycklarna på en bestämd plats i ryggsäcken, sekundärt i jackan och tertriärt i vänstra främre fickan i byxorna.

2. Placera objektet på sin plats.
När tillfället kommer, ta beslutet om placering. Oavsett om det är den primära eller sekundära placeringen osv. ta beslutet och placera objektet.

När tidpunkten kommer för användning så har du ett par logiska platser att leta på efter ditt objekt. Vad ger då detta för resultat?

Din tidsåtgång för att leta efter saker minskar, vilket leder till mer tid till annat och även reducerad stress (leta efter nycklar då man har bråttom till bussen!). Ditt boende/din arbetsplats kan i bästa fall steg för steg minska i oordning då var sak helt plötslig har sin plats. Detta gör det enklare att städa (vilket jag själv ofta har behov av, men orkar inte för saker ligger i vägen).

Nu hindrar detta ej dessvärre dig från att glömma saker, t.ex. en mobiltelefon, men när du väl insett att du inte har den med dig, då vet du åtminstone var du ska leta.

Jag kom inte på nån bra titel så det blev detta

Idag gjorde jag en egen tröja.Mitt eget lilla fat statement :)

Tack till Rydeman för snabb respons på mitt spörsmål om trycktyp.

Semestern är nu över.

Två dagar in i arbetsveckan kommer inlägget om semestern. Desvärre utan bilder från Storforsen, de blev kvar i Skåne...
Nåväl, efter nästan 4 månaders arbete var det äntligen dags för lite välförtjänt semester. Luleå var destinationen och nästintill direkt efter arbetsdagens slut så begav vi oss till Kallinge Flygplats.

Numera har man ju rätt roliga regler för vätskor och dylikt så det var en jäkla tur att man hade allt flytande (läs konjak) i resväskan. Resan (som kostade satans mycket) var över redan efter 3 timmar och då var vi på plats på Kallax International, ca 140 mil norrut.

I Luleå går inte solen riktigt ner under sommaren och det är som mörkast runt kl 01. Då gick vi och lade oss efter ett par timmars samtal med Victorias föräldrar.

Mycket av semestern bestod av att inte göra mycket, se på Rammsteins senaste DVD och att spela Simpson Hit N Run. Dock var det några saker som var lite extra värda att nämna: Grillning hos Linda och besök i Storforsen.

1. Grillning hos Linda
På lördagen var det grillfest hos Linda, en av Vickys kompisar. Det inleddes med ett besök på Storgatans systembolag. Det mina vänner är ett systembolag av rang. En större bunke god öl köptes och till grillningen blev det ostfyllda korvar från Österrike. Najs.
Vädret var toppen, sällskapet och maten god och vi avslutade kvällen på Grace, en klubb inne i stan. Tadaa.

2. Storforsen
Vid varje besök försöker vi klämma in ett besök vid Storforsen. Ett magnifikt vattenfall med ett trevlig "torrlagt" biområde och ett schysst konferenshotell. Höjdpunkter inkluderar picknick, vandring runt det torrare området med spekatuklära jättegrytor och en schysst naturlig utomhusscen. Restiden från Luleå ligger på ca timmen så är ni i närheten, ta en lite tur ditåt.

Efter picknick så lämnade vi av kylväskan vid bilen och gick runt. Vi kom runt till jättegrytorna och som vanligt hoppade ungdomarna från klipporna. Jag skulle ta en bild på ett av vattenfallen till grytorna och sen gjorde det ont.
Jag hade fallit ner i en mindre gryta och slagit i både smalben, lår och fötter. Attans så pinsamt. Resultatet? I dag, snart en vecka senare har jag fortfarande en härlig lårkaka och ett blåmärke stort som en mindre hund.

Torsdag den 19e så avgick flyget kl 06.45 och efter en timmes sejour i Stockholm så var man på tåget tillbaka i HBG. Sen var det helg som inkludera ett Vikings 25-årskalas. Men det kommer i ett annat inlägg.

Bilder:Luleå, Södra hamn, ca kl 02.

Hos fam. Nyström, Bergnäset Luleå

Härligheter från Storgatans systembolag

Erika ,Linda och Sussi vid grillen.

Långsiktigt tänkande.

Nyss slutade det rätt populära TV-programmet Extreme Makeover - Home edition (eller Extreme Home Makeover som det heter i detta land) på TV3. Ni har säkert sett det någon gång i livet, om inte, här kommer konceptet:
Ta en programledare med ADHD och ett par "designers" varav 2 bör vara kvinnor och minst en ska ha en viss typ av homosexuella drag. De åker runt i en buss i USA och bygger om/bygger nytt till en familj i behov av assistans. Alla familjer är självklart på ett eller annat sätt gravt religiösa och/eller sysslar med någon form av välgörenhet själv och/eller har sjuka familjemedlemmar. Allt handlas på Sears och alla gillar countrymusik.

Sådär. Då var programmet introducerat. Idag handlade det om en familj som har en fd. cancersjuk mor som nu sysslar med välgörenhet, och tackar gud. Att hjälpa en sådan familj är ju faktiskt även OK i min bok, men det jag fullkomligt avskyr med detta program är dess kortsiktiga tänkande gällande barnen. I varje avsnitt...

Ena barnet idag gillade shopping, det andra dockor det tredje cammogrejer och trädkojor. Inget barn är äldre än 6 år. Huset byggs för att som sägs till de vuxna, de ska kunna bo och leva i en längre tid. Så varför i helvete gör man följande till barnen:
1. Äldsta flickan får en form av klädaffär till rum.
2. Mellanflickan får ett rum utformat till ett rosa dockhus, specialbyggt för en person på 105cm.
3. Minstigen, killen, får ett kamoflageinklätt rum med trädkoja och rutschkana.

Visst byggs det för framtiden, för att de ska kunna leva länge där?
Många av dessa familjer har rätt kasst med pengar, så varför bygger man rum till barnen som om i värsta fall mindre än ett år är för litet/för töntigt/för ointressant? Vad kommer kostnaden vara att återställa rummen till att vara beboligt då barnen kanske inte vill ha sitt rum som ett dockhus? Kommer detta team ledda av den konstant skrikande ADHD-grabben komma tillbaka och göra ett vanligt rum åt dem? Knappast inte. Men de ler nog hela vägen till banken...

Inspiration

Under en längre tid har XML och dess närbesläktade kollegor intresserat mig. För några veckor sedan satt jag i ett telefonsamtal med en kollega från Stockholmskontoret om XML-dokumentation och under diskussionen och de efterföljande dagarna ökade mitt intresse rätt ordentligt. Efter ett samtal med chefen så fick jag reda på att ifall jag var sugen på att fördjupa mig i XML och hur det kan användas för dynamiska dokument och dokumentation så fick jag OK att införskaffa mig en bok. Sagt och gjort, boken beställdes och förhoppningsvis är den i brevlådan när jag kommer hem imorgon.

Som tidigare vet jag med mig att jag ofta behöver något konkret för att komma igång, se bara på PHP. Jag skulle lära mig det under 2004. Men det blev inte av förrens 2006, för då hittade jag en konkret användning av det. Med XML var det likadant. Det har pratats och funderats länge på det men inte förrens nu, när det fanns ett konkret användningsområde för det, så började det rulla.

I.o.m. bokens beställande så drog det igång, men för att det ska fästa ännu mer behövs något mer hands on men vad det skulle kunna vara visste jag dock inte. Sen ringde min far när jag satt och hade dötid på jobbet...
Samtalet gick ungefär såhär:
Far: Tjena. Du, jag vill ha Tekniska Förbundets medlemsmatrikel på CD. Hur gör jag?
Son: Du bränner ner det.
Far: Hur då? Är det nåt program eller?
Son: Ni har ett sånt program på er dator, Nero.
Far: Ja, men måste jag inte få det till datorn först?
Son: Eh, jo, har du det i ett Word-dokument eller?
Far: Näe, jag har 40 A4-papper.
Son: Åh fan.
Far: Så jag måste skriva in allt i Word då?
Son: Mjo, det blir nog tyvärr så...

Tekniska Förbundet är en sorts alumniförening för personer som tagit studenten från Ebersteinska Skolan i Norrköping och dess Tekniska (och nu även dess Naturvetenskapliga) program. Jag, liksom min far har gjort detta och min far har suttit i styrelsen för TF. Han pratade med mig om detta redan i höstas, då de ville ha matrikeln på CD eftersom det kostar mycket pengar att trycka och skicka ut hundratals (om inte mer) tunga häften (ca 1.5 cm tjock, drygt 270 sidor, var nog den senaste jag fick hem). Jag lovade att kolla upp det då och hittade lite priser för att trycka skivor men tänkte inte mer på själva formatet. Förrens idag.

Ovan är min skiss på ett relativt komplett webbaserat system för medlemshantering. Tanken är en vanlig webbplats för utomstående men inloggade kan själva uppdatera sina adressuppgifter, söka på andra medlemmar och dyl. Administratörer kan publicera nyheter och hantera medlemmar, detta är ju trots allt rätt standard och det systemet finns (och med lite till) redan på H.A.X.O.R.-sidan. Här kommer dokumenthantering via XML in. Tanken är att via ett par klick ska en administratör kunna skapa ett nytt XML-dokument med medlemmarna och dess info. Detta dokument kan sedan placeras i en mapp som tillhör en webbapplikation som skickas ut på skiva. Välkomstbrev med inloggningsuppgifter och dyl för utskrift skall även enkelt kunna skapas med XML. Hit fram är allt rätt klart hur det ska fungera. Det svåra blir nu den "skrivskyddade" webbapplikationen som utan PHP, ASP eller dyl skall kunna hantera sökningar och visningar från XML-dokumentet direkt från skiva. Jag har idéer och tankar kring förfarande och är hyfsat säker på att det kan lösas.

Nu har lärandet börjat iaf.

"Snabbare! Spela snabbare!!!"

Dessa rätt bevingade ord hördes ropas flertalet gånger under konserten med Raised Fist. Publiken skrattade gott varje gång det ropades ty Raised Fist spelar snabbare och hårdare än de flesta. Även då de inte sovit något under dygnet före spelningen. Norrlänningar klarar sånt :)
Vi kan ta det från början... Lördagen den 30/6 ägde endagsfestivalen Metaltown rum på frihamnspiren i Göteborg. Massa metal och bra band utlovades och det hölls! Jag och Vicky tog morgontåget upp till Göteborg och anlände kl 12.30 för att ta en lunch med våra goda vänner Axel och Linda. Lunchen inmundigades på Warehouse i Nordstan och efter en stor buffé och en Kilkenny så begav vi oss till hotellet vi hyst in oss på, Radisson SAS. Desvärre var inte vårt rum klart så vi tog oss en sväng på stan och tog en öl i hotellbaren och runt kl 15 så kunde vi kliva in i det trevliga dubbelrummet. Där möttes vi av en TV som glatt hälsade oss välkomna. Suveränt! Badrummet var stort med tjusigt badkar och i rummet fanns en schysst skinsoffa. Dessvärre gjorde förseningen med rummet att vi inte han träffa klankamraten Fredrik som befann sig i staden.

Efter hela 25 (!) minuter på rummet var det dags att knalla över den numera ökända dödshopparbron, Göta Älvbron, till andra sidan vattnet och Metaltown!
På plats gick vi och köpte oss varsin tröja innan det vi ville se började. Hardcore Superstar spelade för fullt på Metalscenen men inom kort var det dags för den första godbiten. Raised Fist.
Trots att de var lite trötta öste de på som attans och med "nyförvärvet" Matte Modin på trummor så blev det mangel extraordinaire. Ett par karakteristiska blastbeats á la Modin slängdes in i ett trumsolo till publikens glädje och allt var skitbra.

Efter Raised Fist begav vi oss in i serveringsområdet för att ta oss en öl och se på Nine som gjorde det de skulle, trots att sångaren bar armen i en mitella. Näst på listan stod ett dubbelpass, Meshuggah och Cult Of Luna. Otroligt synd att spelschemat låg så illa där när två bra band från Umeå hamnar samtidigt. Meshuggah var först ut och drog igång i ett rasande tempo med sin egna stil av teknisk dödsmetall. De är ju inte som andra band då de har 8-strängade gitarrer från Ibanez. Grymt mangel!
Efter dryga kvarten så kilade vi till Close-Up scenen för Cult Of Luna. Som vanligt så vet man inte direkt vad för låtar som kommer spelas då snittlängden ligger runt dryga 7-8 minuter. En utmärkt setlist som gav mig gåshud. Känsla. Helt jävla skitbra. Som vanligt helt enkelt. Efter CoL hann vi tillbaka till Meshuggahs sista låt och gick sedan snabbt och ställde oss där Mastodon skulle spela. Detta band har en helt egen stil av metal och var mitt personliga dragplåster som jag lyssnat på sen deras senast skivor. Uppenbarligen var inte vi de enda som ville se Mastodon på flertalet metalcelebriteter som Tom Araya från Slayer och Anders Fridén från In Flames stod och kollade på. Andra "celebriteter" vi såg/träffade var Robban Becirovic (Chefredaktör, Close-Up Magazine), Martin Carlsson (Världskänd rockskribent), Biffen (Roddare, Dokusåpakändis), Leif Edling (Candlemass, Krux) samt div. bandmedlemmar från In Flames, Hammerfall m.m. Åter till Mastodon. Dessa 5 snubbar spelade skiten ur allt annat på festivalen. And the crowd went wild. Ca timmen med oavbruten hårdrock så var det dags för kvällens andra dubbelpass, Machine Head och Marduk. Platserna vi hade för Mastodon var skitbra för Machine Head med vi ville ta och köpa oss en tröja till innan de tog slut så vi lämnade kravallstaketet till de bakomvarandes glädje.

Efter tröjköpet gick vi för att se hemstaden Norrköpings stora "stoltheter" - Marduk. Kompromisslös, skitig och stenhård black metal. Alltid kul att se folk som man känner igen på scen. Har även krökat med Marduks basist Devo vid ett tillfälle. Se på fan :)

Vi kilade ut och kollade på Machine Head bland den abnorma mängd människor som fanns framför scen och mot slutet av deras konsert begav vi oss ifrån festivalområdet då vi inte var sugna på att se Slayer igen.


Solen började gå ner till tonerna av amerikansk testosteronstinn Bay Area Thrash. Metaltown.