Ibland blir det bara så rätt.

Jag hade under kvällens gång gått från min ursprungstanke att blogga om musik, koncept och att överglänsa höga förväntningar till att skriva en hatfylld blogg om iTunes, denna stinkade skithög till musikspelare som ibland bara går sönder. Efter tre timmar med mycket googlande, svärande och annat liv fick jag till slut liv i detta klumpiga monster till program. Fy fasen vad jag hatar det.

Men det är inte det jag ska skriva om. Jag ska skriva om musik, koncept och att överglänsa höga förväntningar. Som det var tänkt.

Ni som sett mitt förra inlägg kanske funderar lite på vad det är för skumt motiv som vår planerade väggmålning föreställer. Nörderi på hög nivå: Ett skivomslag. Eller mer ett skivkoncept.

Det tyska musikerkollektivet The Ocean Collective, kanske mer bekanta som The Ocean eller "de arga tyskarna", har under ett par år nu varit ett av mina favoritband. Storstilad hårdrock med visuella mästerverk till skivomslag/sleeves som allt är konceptuellt. Och elakt. Jag älskar det.

Att de dessutom har Thomas Hallbom (från ett annat av mina favvisband, det avsomnade Breach, som för övrigt ska göra en engångs återföreningsspelning i Stockholm i December.(Behövs det nämnas att jag ska dit?)) som en av sina kollektivmedlemmar gör inte saken sämre.

Denna veckan släpptes nya skivan, Precambrian, och mitt exemplar hamnar i brevlådan imorgon. Dock tjystartade jag och laddade ner den imorse, och har lyssnat på det hela eftermiddagen. Jag hade grymt höga förväntningar på detta album, ett dubbelalbum som har en konceptuell bas i jordens första tidsåldrar, Hadean, Archaean och Proterozoic, som tillsammans bildar just Precambrian. Lägg till textinspiration av den Brasiliansk-Franska Proto-surrealisten Lautréamont och att det grafiska skapas av konstnären Martin Kvamme.

Otroligt pretto? Kanske, men fy fan vad bra. Alla små nyanser som man hör lite här och var. Mjukt pianospel med en jazzig saxofon som blandas med stenhårt riffande och grova vokala insatser. Detta kan nog vara årets skiva. Just nu känns något annat otänkbart. Faktiskt.

Nu till nåt helt annat, som även det har med koncept och förväntningar att göra: Blossa 07.
Det har smakats, och ja. Det ska köpas in ett par flaskor av den, dock kanske inte så många pga all annan glögg vi har.

Har ni missat min fascination? Klicka!!!