Det senaste i ropet är som nog alla har märkt Tibet, eller att det helt plötsligt är OS i Kina, eller att tydligen Kina inte respekterar mänskliga rättigheter och det är OS fel. Typ.
Det protesteras som aldrig förr mot Kina, speciellt från de "vänstra" delarna av det politiska spektrumet. Allt verkar som att OS (ni vet,världens deltagarmässigt största idrottsevenemang, hållt på sen 1800-talet ungefär vart fjärde år) ligger bakom Kinas förtryck av Tibet. Det vet ju alla. Typ.
"Bojkott ska inte uteslutas" sa Mona Sahlin och fick medhåll från sina likar. Folk protesterar mot "förtryckets fackla" över hela världen.
Självklart stör jag mig på allt detta, man skulle kunna säga att jag "rasar" om man ska använda kvällspressvenska. Vi drar lite bakgrundsfakta!
- Kina är världens invånarrikaste land, "grundades" 1949 efter ett inbördeskrig och har sedan dess ett enpartisystem (Communist Party Of China).
- Tibet förklarade sin självständighet från Kina 1911 men är en autonom region av Kina sedan inbördeskriget 1949 då militären tågade in och tog över.
- Tibet har en exilregering ledd av Dalai Lama som skulle tänka sig se Tibet få samma autonoma status som Hong Kong.
- Kina har enligt FN "ignorerat" mänskliga rättigheter i Tibet sedan 1959.
- Bejing blev vald till OS-värd 2001.
Så. Vad är nytt under solen? Egentligen ingenting. Tibet har senaste tiden använt OS för att få världen lite mer medveten om situationen där och Kina har reagerat som de brukar göra. Självklart anser jag att Tibet bör minst bli (som Dalai Lama tycker) en riktig autonom region.
Men här i väst har vi lite svårt att sätta saker i sitt sammanhang. Det ska släckas facklor och protesteras, för se Kina gör något elakt (som de hållt på med i 50 år).
Bojkotta OS är ren idioti. Varför? För att det är politiker som vill ta sådana beslut, politiker som rent konkret inte påverkas av beslutet.
Om Mona Sahlin får som hon vill så kommer Sverige bojkotta minst invigningsceremonin, ni vet den där ceremonin där alla deltagare marcherar in på en arena ledda av sitt lands flagga och är stolta över att få representera sitt land efter allt hårt arbete som ligger bakom en prestation som att hamna i OS-truppen. De ska inte vara med tycker Mona.
"Vi ska visa solidaritet med Tibet" heter det. Men solidaritet med idrottsmännen och -kvinnorna som kämpta sig till en plats där? De som har lagt ner år av tid och träning? Har de nåt att säga till om?
Hur hade du känt dig om du hade stått där, eller tja, förvägrats att delta i ceremonin bara för att vissa vill vinna några politiska poäng och känna sig nöjda med sig själva, på andras bekostnad. Hade du suttit och tänkt "Ja! Där visade vi de där Kineserna! Nu kommer de ändra sig!"? Troligtvis inte.
Det enda som en bojkott hade lett till är försämrade internationella relationer med ett av världens största länder samt ett gäng besvikna och ledsna idrottare.
Jag hatar trendtyckare. De som nu är jätteengagerade i Tibet-frågan och OS var för nån månad sen lika engagerade i Burma och innan dess var det den globala uppvärmningen som var det man skulle ha åsikter om. Nu verkar de inte bry sig om dessa frågor.
Hade de brytt sig om Tibet, på riktigt, hade de protesterat för 7 år sen när Bejing fick OS, eller tom när de först utannonserade sin kandidatur. De hade fortsatt att protestera även efter OS hade avslutats.
Det kommer de inte göra. Då är det nåt nytt att vara engarad i. Politik har blivit en del av konsumtionssamhället. Eller som en socialdemokratisk bloggare uttryckte sig:
"Men då de fick OS var jag bara 16 och mest intresserad av att köpa skor."
Vid 16 års ålder var jag engagerad i miljöfrågor och rätt allmänt medveten om hur det stod till i världen, fast det kanske bara var jag. Politiskt engagemang i en fråga bör vara längre än en omgång Big Brother tycker jag.
Dalai Lama vill inte att OS ska bojkottas. Inte jag heller och med all säkerhet vill inte de som ska delta att det ska bojkottas.
2 comments:
Jag älskar Kina. Jag tycker att Kina är fantastiskt fascinerande, med sin långa historia och med en kultur och ett levnadssätt som är så totalt olikt vårt eget västerländska. Kinas långa historia är påtaglig även i dagens kinesiska samhälle, vilket jag kunde se med egna ögon för tre år sedan, då vi var i Beijing. Jag är efter den resan också säker på att både vi och kineserna vinner på att integreras och inte exkludera varandra. Att inkludera Kina, genom att till exempel låta dem få arrangera OS, ser jag bara positivt på.
Det jag dock är riktigt rädd för, vad gäller Kina, är de styrandes totala makt över folket. Oliktänkare och oppositionella förtrycks. Och det värsta av allt är att medierna är så hårt kontrollerade, att vanliga kineser inte ges någon alternativ världsbild, än den som den regeringskontrollerade pressen förmedlar. Jag är nu rädd för att detta har pågått under en så lång tid att det kinesiska folket faktiskt ser på världen och sitt eget samhälle på det sätt som regeringen under lång tid bestämt. I den världen finns inga oliktänkare, inga kinesiska förtryck och absolut inget självständigt Tibet.
I mitt tycke är det detta vi ska reagera emot.
Jag vet att det protesterades mot att Kina skulle både få kandidera till att bli OS-värd och till att de faktiskt blev det. Jag vet att det protesterats mot Kinas ockupation av Tibet långt innan OS ens kom in i bilden. Det är bara det att vår västerländska press inte varit intresserad av att rapportera om dessa protester. I alla fall inte i lika hög grad som de är intresserade av att rapporterade om OS-facklans färd och protesterna runt omkring den. Jag kan tycka att protesterna är felriktade och att det finns andra bättre sätt att sätta krav på Kina (för tydligt är att den kinesiska pressen noga väljer ut det som folket ska få se i alla fall). Men om detta får fler människor i världen, där det finns valfrihet nog att ta ställning, att bli medvetna om situationen i Tibet (för den tror jag inte ”alla” känner till, okunskapen i världen är större än folk tror), då är jag faktiskt positivt inställd till alla protester som inte leder till blodsutgjutelse.
Däremot tror jag inte att protester nu, innan OS eller ens efter OS (för de som länge varit involverade i Tibetfrågan lär fortsätta protestera även efter OS, tills situationen blir bättre) förändrar något i det kinesiska folkets huvuden. Dessa protester lär den kinesiska massmedian tvätta bort. Däremot OS-invigningen, som direktsänds, kan vara ett tillfälle att visa att man inte är nöjd med att Kina inte följer de mänskliga rättigheterna i Tibet eller ens i någon annan kinesisk region. Därför kan jag med gott samvete instämma i vad min partiledare sagt, att jag inte kan utesluta att jag kommer att bojkotta OS-invigningen.
För det är endast invigningen vi funderar på att bojkotta, inte hela OS. Som jag inledningsvis sa, tror jag att man vinner mer på att inkludera än att exkludera. Det är dessutom helt upp till idrottarna själva vilket beslut de tar, om de vill delta i invigningen eller inte. Jag tror inte någon kommer att förvägra dem att delta, men jag tycker i alla fall att de bör fundera över saken och vad de, som är på plats, kan göra för att visa vad de tycker. Ingen kommer att tro att idrottarna inte är duktiga i sin idrott för att de inte deltar i invigningen.
Så, käre Martin, jag tror du egentligen missriktar din ilska. Var arg på medierna som fokuserar så intensivt på enskilda saker en kort tid, istället för på personer som faktiskt tycker saker. Alla människor som slutar fundera på skor och börjar titta på sin omvärld istället, är en vinst vunnen. Jag för min del, med mitt stora internationella intresse, har länge velat att både medier och politiker skulle ta ett större internationellt ansvar. Jag vill ha fler rapporter om världsläget och färre om riksbanken och skandaler.
Självklart har folk rätt att protestera och visa sitt missnöje mot Kinas behandlign av Tibet och annat. Det är även sant att kineser till det stora hela accepterar den "värld" som skapats i landet.
Dock anser jag fortfarande att en invigningsbojkott (på det sättet som den nu framställs från svensk sida) är ett rent spel för gallerierna och förmynderifasoner.
Om SOK och dess medlemmar (deltagarna) själva tog ett demokratiskt beslut att bojkotta invigningen respekterar jag det till fullo, de har de all rätt att göra. Om det dock politiskt togs ett sådant beslut (såsom Mona inte vill utesluta) utan de berörda parternas inblandning så tycker jag det är skandalöst. En partiledare från ett oppositionsparti är ju sannolikt inte inbjuden på invigningen, så det skulle ju inte påverka henne ett dugg, ej heller dig Helena.
Det må vara en fin ideoligisk gest att stödja en bojkott men om man inte självt aktivt påverkas av den så tycker jag att det inte är ett dugg värt. Hade du deltagit i OS och valt att bojkotta ceremonin hade jag applåderat dig.
Därför är jag rent principiellt emot en bojkott då den framtvingas politiskt av de som inte har något att förlora på det (även om det kanske retar någon kinesisk högre ämbetsman och Sony Ericsson får skicka hem 500 personer från Kina).
Kontentan: Oavsett hur nobelt det kan vara med en invigningsbojkott tror jag inte det ändrar något för det bättre, varken för Tibet eller Sverige.
Post a Comment