Då var det då äntligen över, denna cirkus som pågått i vad som känns som en evighet som i detta land kallas "Schlager". Där har vi första felet.
Folk rasar och är upprörda över att vi, världens bästa schlagerland, återigen hamnar utan för direktkvalificeringen! Grrrrrrrrrrrrrrr! Förstår inte övriga europa att det inte finns något annat land som kan mäta sig emot oss!!!
Jävla idioter, ja svenskarna då.
Här lever vi i villfarelsen att för att vinna Eurovision Song Contest (inte Eurovision Schlager Contest) så måste man skicka lätt moderniserad "schlager", men att resten av Europa inte fattat det. Abba och Carola är ju idealet alla bör följa. I år skickade vi Charlotte Perelli, en fd. vinnare, mamma, transvestitlookalike, etc, med en för detta land, "typisk modern svensk schlager". Klart fan det går åt helvete.
Själv njuter jag av Sveriges nederlag, för när det kommer till landets kollektiva musiksmak så märks det vilket musikaliskt u-land det är, se även på dess onaturliga fixering vid detta evenmang hyllande o-originell dussinmusik. För helvete, schlagerfolk älskar Carola! (Ni vet den där homofoben som
skär av sina kvistar)
I lördags var jag Vicky och Patrik ute och skulle köpa glass i Norr Hamn, men det gick inte. Trots lönehelg och fint väder så var uteserveringarna tomma och ställen stängda. Folket satt hemma och såg på ESC. Detta säger något om detta lands medborgare.
Näe, Sverige kommer aldrig få någon form av internationell export på schalgermusik utan det som vi numer är stora på är, se på fan, hårdrock! Band som
In Flames säljer mängder av skivor internationellt och
At The Gates skiva Slaugther Of The Soul från 1995 satte en standard för hur modern, teknisk dödsmetall skall spelas. En standard som fortfarande följs. Andra storsäljande moderna svenska akter är Robyn, Roxette och The Hives. Långt ifrån allt vad schalger heter.
Carola har åstadkommit, tja, eh, nåt.. eller.. näe, inget internationellt. "Men ABBA då!" lär säkert någon utropa. Tja, de var ett internationellt storsäljande band innan de deltog i ESC, så nej, de räknas inte som stora schalgerartister (förutom i Sverige där man måste dra den paralellen för att rättfärdiga sitt beteende).
Så vad hoppas jag på. Samma som vanligt. Att skiten läggs ner. Varför? För ett sundare svenskt musikklimat.
Då var det då äntligen över, denna cirkus som pågått i vad som känns som en evighet som i detta land kallas "Schlager". Där har vi första felet.
Under den senare halvan av 90-talet var jag rätt hårt inne i hardcore/punk scenen. Man var på spelningar med okända band i skabbiga, slitna hus där det i bästa fall fanns en scen som var högre än 10 cm, om det fanns en scen. Det var 4-5 pers i en replokal på 2,5x2,5 meter belägen i nåt källarrum utan ordentlig ventilation och ibland även med publik i rummet. Det var spontana spelningar med lånade grejer då ens hela band var där som publik och man kände nåt av de "officiellt" spelande banden och arrangörerna behövde nån mellanakt på 5-10 minuter. Det var att gå ut och bryta av grenar från träd och buskar då trummisen glömt sina trumstockar när man skulle repa. Det var punk och helt jävla suveränt.
