Ta en programledare med ADHD och ett par "designers" varav 2 bör vara kvinnor och minst en ska ha en viss typ av homosexuella drag. De åker runt i en buss i USA och bygger om/bygger nytt till en familj i behov av assistans. Alla familjer är självklart på ett eller annat sätt gravt religiösa och/eller sysslar med någon form av välgörenhet själv och/eller har sjuka familjemedlemmar. Allt handlas på Sears och alla gillar countrymusik.
Sådär. Då var programmet introducerat. Idag handlade det om en familj som har en fd. cancersjuk mor som nu sysslar med välgörenhet, och tackar gud. Att hjälpa en sådan familj är ju faktiskt även OK i min bok, men det jag fullkomligt avskyr med detta program är dess kortsiktiga tänkande gällande barnen. I varje avsnitt...
Ena barnet idag gillade shopping, det andra dockor det tredje cammogrejer och trädkojor. Inget barn är äldre än 6 år. Huset byggs för att som sägs till de vuxna, de ska kunna bo och leva i en längre tid. Så varför i helvete gör man följande till barnen:
1. Äldsta flickan får en form av klädaffär till rum.
2. Mellanflickan får ett rum utformat till ett rosa dockhus, specialbyggt för en person på 105cm.
3. Minstigen, killen, får ett kamoflageinklätt rum med trädkoja och rutschkana.
Visst byggs det för framtiden, för att de ska kunna leva länge där?
Många av dessa familjer har rätt kasst med pengar, så varför bygger man rum till barnen som om i värsta fall mindre än ett år är för litet/för töntigt/för ointressant? Vad kommer kostnaden vara att återställa rummen till att vara beboligt då barnen kanske inte vill ha sitt rum som ett dockhus? Kommer detta team ledda av den konstant skrikande ADHD-grabben komma tillbaka och göra ett vanligt rum åt dem? Knappast inte. Men de ler nog hela vägen till banken...
2 comments:
hur fotomontage är inte den bilden?
Du är så negativ, självfallet kommer barnen älska detta rum tills de flyttar hemifrån vid 23.
Post a Comment