Vi kan ta det från början... Lördagen den 30/6 ägde endagsfestivalen Metaltown rum på frihamnspiren i Göteborg. Massa metal och bra band utlovades och det hölls! Jag och Vicky tog morgontåget upp till Göteborg och anlände kl 12.30 för att ta en lunch med våra goda vänner Axel och Linda. Lunchen inmundigades på Warehouse i Nordstan och efter en stor buffé och en Kilkenny så begav vi oss till hotellet vi hyst in oss på, Radisson SAS. 
Desvärre var inte vårt rum klart så vi tog oss en sväng på stan och tog en öl i hotellbaren och runt kl 15 så kunde vi kliva in i det trevliga dubbelrummet. Där möttes vi av en TV som glatt hälsade oss välkomna. Suveränt! Badrummet var stort med tjusigt badkar och i rummet fanns en schysst skinsoffa. Dessvärre gjorde förseningen med rummet att vi inte han träffa klankamraten Fredrik som befann sig i staden.Efter hela 25 (!) minuter på rummet var det dags att knalla över den numera ökända dödshopparbron, Göta Älvbron, till andra sidan vattnet och Metaltown!
På plats gick vi och köpte oss varsin tröja innan det vi ville se började. Hardcore Superstar spelade för fullt på Metalscenen men inom kort var det dags för den första godbiten. Raised Fist.
Trots att de var lite trötta öste de på som attans och med "nyförvärvet" Matte Modin på trummor så blev det mangel extraordinaire. Ett par karakteristiska blastbeats á la Modin slängdes in i ett trumsolo till publikens glädje och allt var skitbra.
Efter Raised Fist begav vi oss in i serveringsområdet för att ta oss en öl och se på Nine som gjorde det de skulle, trots att sångaren bar armen i en mitella. Näst på listan stod ett dubbelpass, Meshuggah och Cult Of Luna. Otroligt synd att spelschemat låg så illa där när två bra band från Umeå hamnar samtidigt. Meshuggah var först ut och drog igång i ett rasande tempo med sin egna stil av teknisk dödsmetall. De är ju inte som andra band då de har 8-strängade gitarrer från Ibanez. Grymt mangel!
Efter dryga kvarten så kilade vi till Close-Up scenen för Cult Of Luna. Som vanligt så vet man inte direkt vad för låtar som kommer spelas då snittlängden ligger runt dryga 7-8 minuter. En utmärkt setlist som gav mig gåshud. Känsla. Helt jävla skitbra. Som vanligt helt enkelt.
Efter CoL hann vi tillbaka till Meshuggahs sista låt och gick sedan snabbt och ställde oss där Mastodon skulle spela. Detta band har en helt egen stil av metal och var mitt personliga dragplåster som jag lyssnat på sen deras senast skivor. Uppenbarligen var inte vi de enda som ville se Mastodon på flertalet metalcelebriteter som Tom Araya från Slayer och Anders Fridén från In Flames stod och kollade på. Andra "celebriteter" vi såg/träffade var Robban Becirovic (Chefredaktör, Close-Up Magazine), Martin Carlsson (Världskänd rockskribent), Biffen (Roddare, Dokusåpakändis), Leif Edling (Candlemass, Krux) samt div. bandmedlemmar från In Flames, Hammerfall m.m. 
Åter till Mastodon. Dessa 5 snubbar spelade skiten ur allt annat på festivalen. And the crowd went wild. Ca timmen med oavbruten hårdrock så var det dags för kvällens andra dubbelpass, Machine Head och Marduk. Platserna vi hade för Mastodon var skitbra för Machine Head med vi ville ta och köpa oss en tröja till innan de tog slut så vi lämnade kravallstaketet till de bakomvarandes glädje.
Efter tröjköpet gick vi för att se hemstaden Norrköpings stora "stoltheter" - Marduk. Kompromisslös, skitig och stenhård black metal. Alltid kul att se folk som man känner igen på scen. Har även krökat med Marduks basist Devo vid ett tillfälle. Se på fan :)Vi kilade ut och kollade på Machine Head bland den abnorma mängd människor som fanns framför scen och mot slutet av deras konsert begav vi oss ifrån festivalområdet då vi inte var sugna på att se Slayer igen.
Solen började gå ner till tonerna av amerikansk testosteronstinn Bay Area Thrash. Metaltown.
No comments:
Post a Comment