Middag på kvarterskrogen

Vitlöksmarinerad, grillad lammfilé med bakad potatis och ett gott rött vin till. Vårt kvarter är bäst.

Ren mugg

Efter ett par månader var det åter dags att rengöra kaffemuggen.

2*25

Kalas hos Axel och Linda i Lindome. Trevligt värre.

En nolla för mycket

Patrik fick inte 400 kr.

"We are a bit noisy and a bit challenging, but we hope you enjoy it" - Metaltown 2008

För snart en månad sen var jag och Vicky på Metaltown i Göteborg, för andra året i rad. I år hade festivalen utökats till två dagar men gamla som vi är så gick vi bara på den andra dagen. Mycket beroende på jobb, inte lika många intressanta band på fredagen och att det hade blivit en extra tusenlapp i boendekostnad.

Festivalutbudet för sommaren avhandlades redan i vintras och det blev inte som jag trodde då. Where The Action Is var lockande men krockade med vår kompis Malins examensfest samt att det låg extremt nära midsommar. Det såg ut att inte bli något över huvudtaget tills Close-Up damp ner i brevlådan i början av maj. De hade utlyst att de demoband som vann deras tävlingar i 3 nummer skulle få spela på West Coast Riot resp. Metaltown. Första vinnaren var Torture Division.

Jag slängde ut en snabb fråga på deras forum. Skulle de verkligen spela? Snabbare än kvickt svarades det ett "Ja". Världspremiärspelning för världens bästa demo-band. Nästa fråga, skulle de spela på lördagen? Det svarades till slut ett "Ja". Biljetter bokades omedelbart.

Redan klara band för lördagen var bland annat Clutch, In Flames, Opeth, Dimmu Borgir och Soilwork. Toppen line-up! Dessvärre spelade Monster Magnet och Cavalera Conspiracy på fredagen, men Monster Magnet ska spela i Malmö i november, så det löste sig.

Dagen för festivalen kom. Torture Division-tröjan åkte på och spelschemat kollades en sista gång. Vad hade hänt där? Opeth hade ställt in och ersatts av Satyricon. Viss besvikelse infann sig men vi kom fram till att då kunde vi gå och äta middag istället.

Tågresan lärde oss en läxa, köp alltid platsbiljett när du ska mot Göteborg. Väl framme i GBG så checkade vi in på hotellet och begav oss till festivalområdet. Lillasyster spelade när vi kom och det blev riktigt drag när de drog igång med gamla LOK-låtar, som förväntat.

Vi kilade snabbt bort till Close-Up-tältet för att placera oss längst fram inför Torture Division. Fler individer iklädda TD-tröjor samlades längs staketet och efter ett tag kom bandet ut och roddade. Sen var det mangel.

Lord K, Tobben och Jörgen

Jörgen och Lord K

Alla 6 låtar från deras 2 demos drogs plus en låt de skrev backstage. Avslutningen var "Into The Grave", en låt med 20 år på nacken, den första låten från Graves första demo och den första inspelning som Jörgen var med på. Ca 35 minuter kvalitativ dödsmetall blev det.

Härnäst på schemat var att kolla in Soilwork, Helsingborgs stoltheter. Fullt med folk och bra drag vilket bådar gott inför deras spelning i Helsingborg på lördag (som vi missar).

Soilwork

Vi gick och köpte en Clutch-tröja därefter innan vi traskade till scenen bredvid för att kolla på Amon Amarth. Vikingmetal som vår kompis Viking älskar. Vi parkerade oss bland massorna i serveringsområdet. Det var helt ok, men kanske inte riktigt i min smak.

Amon Amarth, ledda av Johan Hägglund och hans mjödhorn

När Amon Amarth avslutade så gick i in till stan för att äta. Valet blev till slut Jensens. Kött åts och sen gick vi tillbaka för att se Satyricon avsluta sitt set. Jag har för övrigt en signerad Satyricon-skiva hemma. Den vanns i en online-tävling som jag glömt bort att jag deltagit i. En dag kom det ett kuvert från Warner med deras "Now Diabolical" i.
Ca 8 månader senare insåg jag att den var signerad. Jag Googlade på mitt namn + Helsingborg för skoj skull och hittade mig som vinnare till den på Roadrunners hemsida. Se på fan.

Satyricon, tydligen inte en duo live

Förra året blev det dubbelpass mellan Cult Of Luna och Meshuggah. I år var det Dimmu Borgir och Converge som spelade samtidigt. Norrmännen var först ut och det var riktigt bra, tajt, orkestralt och riktig maffig "satanic black metal" som Shagrath påpekade att vi lyssnade på.

Det var dimma på scen när Dimmu Borgir spelade

Vi knallade bort till Close-Up-tältet för att se Converge, ett rätt extremt hardcoreband. De är som sångaren sa, a bit noisy and a bit challenging, och det är bara att instämma. Jag hade för nåt år sedan fått hem deras skiva "You fail me" vilken visade sig vara den mest melodiska av deras skivor. Noisy och challenging var bara förnamnet på konserten men vilken energi de hade.
Efter Metaltown har jag dragit in deras skivor i iPoden och lyssnat igenom dem ett par gånger och nu kan jag uppskatta det. Kanske skulle gjort det innan vi åkte dit.

Festivalens enda hardcore-band

Nästa punkt på schemat var att sitta i öltältet i en timme och försöka undvika Nightwish till Clutch började, vilket gick rätt bra. Vi träffade på två finnar, Tonmi och Illaka, som vi satt och pratade med. De var här för att se Clutch resp. In Flames och Soilwork. Tonmi bodde annars i Irland men var på besök i denna delen av Europa för att hålla koll på Illaka som var på permis från fängelset där han hade 1.5 år kvar att avtjäna på sitt straff.

Tydligen vill folk dricka öl på festivaler

Nu var det dags för dagens andra höjdpunkt - Clutch. Neil Fallon och c:o äntrade scenen och visade vad de gick för. Hur var det? Mycket bra, förutom sista halvan där Neil ställde sig vid sidan av scenen och resten bandet jammade i dryga 10-15 minuter. Det var rätt tråkigt. De (och Opeth) spelar dock på Malmöfestivalen - missa inte! De har även nyligen släppt ett livealbum (för er som missar dem).

Så vill vi ha Neil på scen

Inte så

Vi passade därefter på att avlägsna oss från området då In Flames hade dragit igång. De har lyckats bli profeter i sin hemstad och 90% av alla besökare stod ihoptryckta för att få en glimt av showen. På vägen ut gick en man i 40-års åldern som liknade Tom Araya bredvid oss och vi passerade en grupp med tjejer på ca 17-18 år som satt på asfalten. En av tjejerna ropade "Hej! Jag såg på internet att du var snygg!!!" till mannen. Han, jag och Vicky skrattade till lite och jag gratulerade och han kommenterade: "Jo, det är ju dags att få en sån kommentar när man är 40" och skrattade.

Från bron såg vi In Flames och publikhavet och Metaltown var slut för denna gång.

Hven

För ett par veckor sedan kom Anders och Nicoletta med idéen att vi skulle hyra en stuga på Hven för att sen cykla runt på ön och titta på naturen och dyl. samt att grilla och ta det lugnt. Efter många turer om datum spikades den 19e och kl 8.27 tog jag, Victoria, Anders, Nicoletta, Viveka och Hansson tåget från Helsingborg mot Hven, via Landskrona.
Vi bokade en stuga på Gamlegården för 4-6 pers för inte alls så många kronor per person. Anders passade även på att boka in oss på en guidad rundtur på Backafallsbyns destilleri för Spirit of Hven, där whiskyproduktion nyligen dragit igång.

Efter en behaglig båtfärd så anlände vi på ön och tog oss raskt upp för den jobbiga backen för att hyra cyklar, det primära transportsättet på ön. Därefter cyklade vi bort till Gamlegården och turligt nog var redan vår lilla stuga redo för inflytt! En snabb ompackning och därefter blev det cyklande för hela slanten.

Höjdpunkter på trippen inkluderade:

• Färskrökt sill, makrill, lax och forell i Kyrkbyn. Jättegott.
  
• Naturen. Riktigt imponerande.
• Backafallsbyn. Jag och Hansson sa direkt att vi ska tillbaka hit nån gång på deras whiskyprovning, ledd av Henric Molin.
• Gamlegårdens "uterum". Infravärme under tak när det regnar. Mycket bra.
• Minigolf, som dock tog ca 5 minuter för länge så det blev stressigt till båten.
• Prästasvängen - dans, god öl och så stötte vi på en gammal granne :)
  

Hven var riktigt trevligt, trots att ens bakdel inte var direkt van att sitta på en cykel timme ut och timme in. Väl värt ett återbesök.

Bilder!
Anders och Hansson utanför vår lilla stuga

Hela gänget på väg ner mot vattnet

Kuperad terräng gav varierad cykling.

Vy mot Kyrkbyn på Hvens västra sida.

Det fanns åkrar överallt.

Det fanns många tillfällen att stanna och titta på utsikten men attans vad det blåste.

Kyrkbyn, taget från bunker bakom kyrkan. Gamla betongbunkrar fanns det gott om på Hven.

En ensam fyr ute på ett fält på norra Hven.

Hvens kust var brant och i vissa fall väldigt hög. Vackert var det dock.

Backafallsbyn och Spirit of Hven.

Där inne i hörnet ligger första fatet med Hvenwhisky.

Minst 110 fat har tappats. Lagring sker någonstans på ön.

Det 68%-iga rådestillatet. En smakexplosion på tungan.

Hvens egen whisky

68%-igt rådestillat gav försmak av nåt som bli helt suveränt. Vi ska hit nån dag på provning!

Whisky

Mycket whisky.

Mot Hven

Ryggsäckarna vi fic av Create har plats för det mesta både in- och utvändigt.

En uppdatering

Fick nu ett par minuters andningspaus på TP och passar på att skriva något för en gångs skull.
Som ni kanske märker så är min Twitter-feed till höger inte som förut.
Den tidigare badgen med bilder och allt slutade funka för nån månad sen och efter flera supportmail med svaret "Ja, det är en bugg. Vi hör av oss" så bytte jag helt sonika. Får se ifall de löser den buggen nån dag.

På internetfronten är det stilla hemma. Routern och modemet vill inte kommunicera med varandra och det är med största sannolikhet routern som är elak. Vi får se ifall det blir att köpa en ny och testa den. Så som det ser ut idag så står Vickys laptop i vardagsrummet direkt inkopplad med sladd (OMG så gammalmodigt).

Har i en vecka nu haft ont i ländryggen med relaterade känningar i bl.a. ljumsken. Iom att mitt uppdrag på TP har bytt karaktär (från att sitta i en mjuk och skön stol till att stå på hårt betong-golv) så har kroppen bytt karaktär med. Har haft ont då jag suttit, stått, gått etc. vilket ledde till ett naprapatbesök igår.
Det bändes och knäcktes en del och det blev faktiskt lite bättre, så jag ska på återbesök nästa måndag för mer kroppslig misshandel.

Vi ska och kolla på en hemmabioanläggning i veckan, en Sony DAV-IS10, och den verkar riktigt schysst.

Till helgen blir det Ven för oss med Nicoletta, Anders, Hansson och Viveka. Cykling och whiskyprovning är två saker på schemat. Woohoo.

Kubb och bag-in-box

Grillkväll på Nicolettas och Anders kolonilott Blåkulla.

Saga är hemma

Efter 11 månader i Texas!

Björck

Nu är det jätteofficiellt! Ska firas med en whisky!

Utsoknes besök

Både Nisse och Stefan är med på nya Bishops. Stefan är tjock och kan balansera øl på magen.

Dagen då H.A.X.O.R. tog slut

Många av er som läser denna blogg vet vad Deathgame är. Ni har själva deltagit eller har närstående som deltar. Vissa andra har nog mindre koll, även om vissa frågat mig rent ut "Martin, vad fan är Deathgame?".

Kort sagt, det är en form av levande rollspel, där man (utan att skapa speciella karaktärer) har "ihjäl" andra deltagare med frukt och grönt.

Den 13/9 2005 så registrerade jag mig för detta spel och den 1/12 2005 så påbörjades min första omgång. Jag och Vickys dåvarande granne (och vår kursare) Stefan startade vårt lilla samarbetsorgan, H.A.X.O.R., kort för Helsingborg Anthrax Organization.
Namnet kom av att det inte fanns andra deltagare än vi i närområdet, så vi skickade glitter (i spelet, "mjältbrand") till en massa folk.

Under vår tid som deltagare blev "klaner" något officiellt, och vi tillhörde de bättre. Eller, faktiskt, vi var de bästa. Vi expandera och tog in fler likasinnande dryga ingenjörsstudenter och liknande deltagare och visade nästan konstant var skåpet skulle stå (samt dess färg, var det skulle beställas ifrån och vilka mått det skulle ha).

Igår så avslutades juniomgången av Deathgame för 2008. Det som vi under ett par månader internt utlyst vara vår sista. Vilket det blev. Vårt mål var att vinna samt kanske ta vårt egna rekord för antal "kills" samt "ärapoäng". Vi vann till vår stora glädje, och vi fick den högste av höga spelare (spelverktyget Guds finger) att avliva oss, för att markera vårt slut.

Nu är det slut som deltagare.
Jag vann en gång (Oktober 2006, 32 kills - tillika rekord för deltagare per omgång).
Jag kom tvåa min första omgång (December 2005) och kom trea året senare (December 2006). Som individ kan du knappt vinna mer. Vi har skrivit nyheter om klanens avslut på vår hemsida (och där publicerat 30 bilder från vår karriär) samt på Deathgames forum och responsen har varit rätt smickrande.

Det känns som en lättnad att inte deltaga längre. Jag har haft kul, men senaste året har det varit svårt med inspirationen att göra något då man numera jobbar, kommer hem, fixar mat etc. Likväl har jag deltagit, av princip då jag älskar spelet. Erfarenheten jag tar med mig från detta är rätt stor. De vänner jag skaffat genom detta är många. Jag har inget att klaga på nu.

Jag får bara tacka Yvonne och Erik som sett till att det här har funnits samt mina klankamrater som har förgyllt min deltagandetid. Jag har haft skitkul, trots att det ibland varit extremt jobbigt.

Dock kommer jag inte lämna Deathgame helt. Min erfarenhet inom spelet samt min utbildning och mitt intresse för webbutveckling har gett mig platsen som "Teknisk administratör och spelkommentator. " för Deathgame.
Det är en ny utmaning, men den kräver inte flyväst, apor och bananer iaf.

Dennis

Är på besök i stan. Inte sett grabben på 2 år. Härligt återseende.